tankar om livet.

March 10, 2013 § Leave a comment

ingen läser här, vilket passar mig bra för jag behöver skriva av mig.

imorgon ska jag till läkaren. jag har haft problem med panikångestattacker sedan jag var 15-16 och det har bara eskalerat. speciellt på sista tiden.

jag har träffat en fantastiskt fin kille. jo, jag är kär. jag är glad. mestadels av tiden. det är underbart och det är fruktansvärt jobbigt. han miste sin fru förra året i cancer. jag är den första tjejen som han har träffat efteråt. det är fantastiskt fint. och skrämmande. i början var jag som jag “brukar” vara. glad. sprudlande. det smittar av sig. nu har min känsliga sida kommit fram. ni vet den om att livet är orättvist. och jag som alltid haft dödsångest innan, jag har varit rädd för att dö. för att gå och sova på nätterna, till den grad liksom, för att jag var rädd att jag inte skulle vakna igen på morgonen. nu har jag börjat önska att jag fick dö istället för henne. jag hade ingen. ingen pojkvän. bara familj och lite vänner. de hade klarat sig. hon har lämnat efter sig sin man och deras då 1,5 åriga son. hon behövdes här. det gjorde inte jag.

så mina tankar är annorlunda. mina känslor är annorlunda. allt är annorlunda. han försöker intala mig att jag har räddat honom. jag ser inte det. efter två veckor sa han att han älskade mig för att det kändes så naturligt. han är förknippad med cancer i föreningar och allting, men längtar efter ett “normalt liv” där han får slippa allt det.

det jobbiga är bara att jag känner mig så fel. jag känner mig så malplacerad och fel. som att jag inte borde vara här. som att jag inte borde vara med honom, för att jag tar någons plats. undrar om jag någonsin kommer att komma ifrån den känslan? gör man det? jag skulle så gärna vilja prata med någon som är i min situation eller har varit. hur gör man? vad får man känna? hur ska man vara? går det över? det är klart jobbigt att höra om Henne hela tiden också. såklart. alla pratar om henne, det är “naturligt” och så ska det ju vara. men jag tycker det är jobbigt. jag blir ledsen och blir hela tiden påmind om att detta borde inte vara Mitt. förstår ni? många verkar ha svårt för att han har gått vidare dessutom. som att de skäms för att han redan har träffat någon annan. kan man känna så? jag förstår iofs det. jag kanske hade känt likadant. men när det skrivs om allting hela tiden, och hur man “måste” gå vidare, och man inte nämns någonstans. som att man inte finns där, men ändå (vad man får höra) är en stor del till lite ljus i livet. då känner man sig osynlig.

 

och då kunde jag lika gärna varit död.

 

 

jag hoppas läkaren ger mig nya infallsvinklar imorgon, för det behöver jag. det är tungt nu. mormor dog för ganska exakt tre år sedan. detta tar upp större delen av mina tankar under en dag. jobbet är tungt. folk dör. folk är sjuka och folk mår inte bra. och jag ska finnas för alla, i alla situationer. jag kanske borde vara stark, men det kan jag inte vara för alla. jag är inte ens stark för mig själv.

så vem är stark åt mig?

Advertisements

Home, I miss you..

June 12, 2012 § Leave a comment

Jag har knappt varit hemma på två månader. Det är ganska galet.

Dom kanske tror jag flyttat?

Visst längtar jag hem, men jag vill så gärna ha sällskap. Och nu ska jag snart köra iväg i tre veckor. När jag kommer hem därifrån, så ska jag flytta hem. Då ska jag ordna och fixa hemma. 

Där ska bli fint…

jag ser ljusen som tänts i parken vid Kungsholmens hamn Jag ser pojkar som gråter och flickor som tar dem i hand Jag ser mannen på balkongen ta en tyst minut för sig själv, det kan aldrig göras ogjort det där som hände ikväll

March 16, 2012 § Leave a comment

Nu har jag semester. Det är fredagen den 16:e mars just nu.

För två år sedan var den 16:e en tisdag. Mormor dog då. Jag tänkte på det på bussen i morse och grät, igen. Precis som när jag tänkte på det igårkväll och i natt när jag skulle sova. Att höra hennes rasplande andetag, och hur det saktar ner, och när hon tar sitt sista. När vi diskuterade vem som skulle få åka hem och sova, och vem som skulle stanna. Då slutade hon andas. Jag tror hon hörde oss och ville att alla skulle vara där helt enkelt… Och nu gråter jag igen.

Vissa människor bara behöver man. Och mormor var grunden till så mycket. Alla traditioner om julen stod mormor förr, hon lärde oss så fina saker, och var alltid människan man ville vara hos. Det var henne man ville hålla i handen på nyårsafton när man var rädd för raketerna. Då hon “den var fin, den sparar vi till nästa år”. Alla ord, alla minnen och meningar.

Min senaste tatuering var för henne. 

 

Nu ska jag ta kameran och köra på en fotorunda, tänkte jag. Våren är här och jag vill föreviga den, lite mer. Igen. Och igen. 

jobbiga besked. och fina tankar.

January 19, 2012 § Leave a comment

 

att sitta på bussen på morgonen och vara glad åt det mesta vardagliga, speciella, fina, allt. att få sitta där. vara lugn. lyssna på bra musik i hörlurarna. ha en lugn dag framför sig. en kväll med en gammal killkompis. vara glad över att man inte känner sig stressad. över att det faktiskt närmar sig vår mer och mer för varje dag. att inte känna någon smärta i magen just där och då.

jag tror alltid att det inte är något fel på mig. är rädd för sjukhus och hela miljön, samt att jag vill inte vara itll besvär för någon. därför går jag sällan dit.

efter två och en halv veckas magsjuka i höstas, som inte gått över helt än, så funderade jag på om det var något jag åt, och äter fortfarande. lämnade en massa olika prover för snart tre veckor sedan. tänkte att det var mjölkproteinallergi eftersom magen känts inte lika krampig utan det nu.

läkarn ringde idag. alla proverna är negativa. inte någon allergi. jag ska inte ens vara känslig mot laktos. du kanske brukar ha besvär med magkatarr? jotack. men inte såhär. du har iaf inte någon allergi eller är inte ens överkänslig mot något. vad är det då? det är mycket möjligt att det är en sjukdom som heter IBS, ingen förklaring alls. eller så kan det vara en fruktansvärt jobbig magkatarr som utvecklats till magsår. jag kommer att skriva remiss på gastroskopi, och utifrån den ser vi sen om du behöver göra en koloskopi också. humöret bara sjönk. känner mig ledsen, ivägen. illamående och. besvärlig. och rädd såklart. gastroskopi har varit en av mina mardrömmar i väldigt många år nu. det är inte så uppmuntrande att behöva göra en sådan.

antingen är alltså tunntarmen skadad från matförgiftningen utomlands och därför känslig mot allt annat. eller så är den “förstör” av stress, magkatarr och magsår.

hejsan, så roligt detta blev.

 

spola tillbaka till i morse när jag var ovetande, tack.

tankar från en brun lädersoffa

December 10, 2011 § Leave a comment

   

 

hej och välkomna till mitt hem-som-jag-bor-i-om-fem-år. hoppas jag.

man behöver pauser i livet, och jag har precis haft en. eller jag har en. man tror inte att man glömmer, men det gör man. jag har varit en mes. idag tog jag tillexempel steget att radera alla dina sms. det var inte planerat och jag har inte kunnat innan, men idag gick jag in på mina sms. tittade på några. såg ditt namn lååångt ner på min lista. och sen bara. radera. nu är alla ord borta. jag trodde det skulle vara värre. kännas mer. men faktum är att det inte känns längre. att köra i din stad. köra förbi ditt hus. se bilder på dig och din nya tjej som du lämnade mig för. visst saknar man en människa som man haft så otroligt nära. men man klarar sig, och livet är otroligt nog enklare nu.

jag är fortfarande i mina drömmar om ett lantligt hus. en dröm i vitt och detaljfärger. som ovan.

livet är en gåva och jag tänker utnyttja varenda dag av det. vissa blir bättre och vissa sämre.

idag var jag i stan med nicklas. min ex-sambo. det är otroligt vilken skillnad det är på människor och människor. efter alla fem år som vi delade, och allt vi gick igenom ihop. att flytta hemifrån, tillsammans, förlovning.. allt som var nytt och fint i tiden mellan ungdom och vuxen. min största, första kärlek. att vi nu fortfarande kan umgås som vänner, och faktiskt ha väldigt roligt, och vi kan prata om så mycket. det känns fantastiskt och jag är otroligt glad för att vi har den kontakten.

jag saknar en sambo. någon som man kan diskutera med och som man vet kommer somna och vakna bredvid en, vad som än händer under dagen.

men den tiden kommer.. förr eller senare..

I set fire to the rain, watch it burn as I touch your face.

September 7, 2011 § Leave a comment

I morse när jag körde mot mamma. Jag körde igenom Staffanstorp. Kände mig fin. Håret var fint, mina ögon var guldiga i ljuset av solen. Jag hade fina stövlar på mig. Solen lös som sagt in på mig. På radion kom Adeles nya låt Set fire to the rain. Hela introt och första versen där gjorde ett sådant intryck på mig.

Allt kändes så bra.

På radion därefter diskuterade dom glögg. Årets glöggsmak av Blossa är presenterad, det blir kaffe smak. Och så pratade dom om julpynt, och julgran. Jag fick julkänslor. Jätteförvånande, jag kan ana det.

Jag tycker det är konstigt hur man kan vända om helt plötsligt. Nu känner jag mig sunkig. Mår inte vidare bra. Känner mig ledsen och deprimerad, rädd, orolig och nervös. Men för vad? Jag har en konstig känsla i magen som jag inte kan beskriva, men jag tycker inte om den.

Sysslat en hel del med mitt nya företag idag och igår. Fått massor ordnat och ändå känns det inte som att allt går tillräckligt fort. Men jag antar att det är så. Dagar som dessa dock när man hela tiden ska räkna, fundera, bestämma, papper hit och dit, kolla upp det… Jag blir så otroligt trött. Och så blir jag så innestängt ledsen. Hatar det.

Nu tar jag en dusch, gråter en liten stund och sen skulle jag behöva kramas sådär en tre-fyra timmar.

bröllop, del 2

August 23, 2011 § Leave a comment

  

Bara några fler bilder på dekorationen, förrätten och en liten förhandstitt på klänningen.. det är dom små sakerna som gör det.