tankar från en brun lädersoffa

   

 

hej och välkomna till mitt hem-som-jag-bor-i-om-fem-år. hoppas jag.

man behöver pauser i livet, och jag har precis haft en. eller jag har en. man tror inte att man glömmer, men det gör man. jag har varit en mes. idag tog jag tillexempel steget att radera alla dina sms. det var inte planerat och jag har inte kunnat innan, men idag gick jag in på mina sms. tittade på några. såg ditt namn lååångt ner på min lista. och sen bara. radera. nu är alla ord borta. jag trodde det skulle vara värre. kännas mer. men faktum är att det inte känns längre. att köra i din stad. köra förbi ditt hus. se bilder på dig och din nya tjej som du lämnade mig för. visst saknar man en människa som man haft så otroligt nära. men man klarar sig, och livet är otroligt nog enklare nu.

jag är fortfarande i mina drömmar om ett lantligt hus. en dröm i vitt och detaljfärger. som ovan.

livet är en gåva och jag tänker utnyttja varenda dag av det. vissa blir bättre och vissa sämre.

idag var jag i stan med nicklas. min ex-sambo. det är otroligt vilken skillnad det är på människor och människor. efter alla fem år som vi delade, och allt vi gick igenom ihop. att flytta hemifrån, tillsammans, förlovning.. allt som var nytt och fint i tiden mellan ungdom och vuxen. min största, första kärlek. att vi nu fortfarande kan umgås som vänner, och faktiskt ha väldigt roligt, och vi kan prata om så mycket. det känns fantastiskt och jag är otroligt glad för att vi har den kontakten.

jag saknar en sambo. någon som man kan diskutera med och som man vet kommer somna och vakna bredvid en, vad som än händer under dagen.

men den tiden kommer.. förr eller senare..